Ladda ned:
pdf
|
txt Hämtat från forskningsprojektet "Partiernas opinionspåverkan", finansierat av HSFR, juli 1991-juni 1994. Peter Esaiasson och Niclas Håkansson, Statsvetenskapliga institiutionen vid Göteborgs universitet.
ETT UTTALANDE OM LÖNER, PRISER, SKATTER
Regeringens politik efter valet 1968 och LO:s återhållsamhet i lönepolitiken har jämnat vägen för jätteökning av bolagens vinster. Priser och hyror stiger på grund av den kapitalistiska spekulationen. Det dåliga resultatet för löntagarna av 1968 års avtalsrörelse var EN av orsakerna till strejkrörelsen. Arbetarna tvingades till lokala aktioner för att försvara sina reallöner. Aktionerna riktade sig också mot försämringen av arbetsmiljön, pressande ackords- och tidmätningssystem samt rationaliseringar som skapat lönesänkningar och otrygghet. Löntagarna utsätts för ökad förslitning och ohälsa i arbetslivet. Yrkessjukdomar och riskerna för olycksfall har ökat starkt.
Gruv- och hamnarbetarna samt många andra grupper visade att de bättre regeringen och LO-ledningen förstått innebörden i verklig solidaritet. Höjda löner särskilt för låglönegrupperna samt andra förändringar tvingades fram.
Skiljelinjen går mellan storfinans och löntagare inte mellan arbetare och tjänstemän. Också stora tjänstemannagrupper är lågavlönade och utsatta för ökad press i arbetslivet. Låginkomstutredningen visar att orättvisorna skär rätt igenom olika yrkeskategorier, och att de geografiska löneskillnaderna är oförändrade.
Förbättringar för löntagarna kan inte vinnas i samarbete med storfinansen och genom facklig toppstyrning över medlemmarnas huvuden. Den kommande avtalsrörelsen inriktas på att öka lönerna på vinsternas bekostnad. De fackligt organiserade bör i allmänna omröstningar ta ställning till de avtal de skall arbeta under.
Kraftiga generella löneökningar med fördelning efter kronor och ören måste bli huvudlinjen i den kommande avtalsrörelsen. Omänskliga löne- och ackordssystem måste utrensas. Skillnaden sociala förmåner mellan olika löntagargrupper måste avskaffas på arbetsköparnas bekostnad och genom att lagstiftning tillgripes i ökad omfattning.
Löneökningarna måste leda till verkliga reallönehöjningar. Därför måste pris- och hyreshöjningarna stoppas. Vänsterpartiet Kommunisterna kräver i detta syfte att mervärdeskatten slopas på livsmedel och att räntan sänks. Vi kräver vidare statlig totalfinansiering av bostadsbyggandet och enhetslån genom en statlig bostads- eller samhällsbyggnadsbank till låg och fast ränta - åtgärder mot spekulation i mark, byggande och byggnadsmaterialproduktion Sänkta livsmedelspriser och hyror år särskilt viktiga för att förbättra de lägre inkomsttagarnas standard.
I LO:s "lilla röda" talar intervjuade arbetare om att dom lever som djur på arbetsplatserna. Sådana förhållanden kan råda på många arbetsplatser efter nära 40 års socialdemokratiskt regeringsinnehav.
Enda sättet att indra på dessa förhållanden är att ge sin röst på VPK:s politik som syftar till att ändra äganderätts- och maktförhållandena i samhället och företagen.
Vänsterpartiet kommunisterna
Partistyrelsen