Vad gör en DAU?
DAU:en, eller forskningsdatastödet, är den funktion på lärosätet som stöttar forskare att hantera, bevara och tillgängliggöra forskningsdata. DAU:en kan finnas med i processen genom hela forskningsprojektet, och behöver inte ha egen forskningskompetens men behöver kunna avgöra när data och medföljande dokumentation och metadata håller tillräcklig administrativ och teknisk kvalitet för bevarande och tillgängliggörande, och i vilka format som data lämpligen bevaras.
DAU:erna samarbetar med SND för att se till att de forskningsdata som produceras för offentliga medel vid svenska lärosäten bevaras och beskrivs på sådant sätt att de kan återanvändas av andra i framtiden, oavsett om den framtiden är om fem år eller femtio.
Det lokala forskningsdatastödet
Termen “DAU” är en förkortning för det engelska uttrycket Data Access Unit. Det här är den beteckning SND har valt att använda för de lokala funktionerna vid lärosätena. En sammanhängande beskrivning av SND:s förväntningar på DAU finns dokumentet Beskrivning av DAU.
Många lärosäten i SND-nätverket har valt andra namn på dessa funktioner, men arbetsuppgifterna förblir ändå ungefär desamma.
DAU:ens organisation
DAU:en måste inte vara organiserad som en enhet, utan kan fungera som nätverk, projektteam eller andra verksamhetsöverskridande formationer. På vissa lärosäten kan funktionen organiseras som formella enheter, men det kan också röra sig om löst sammanfogade grupper med olika kompetenser från olika delar av lärosätets stödverksamheter. Vissa större universitet kanske till och med har fler än en DAU.
För att kunna utföra sin uppgift behöver en DAU ha flera olika kompetenser, exempelvis från bibliotek, arkiv och forsknings- och innovationskontor, men också stöd från jurist och IT-personal.
DAU:ens funktion
Arbetsuppgifterna omfattar allt från att utbilda forskare och doktorander i datahantering och datahanteringsplaner, till att ge support i dokumentation och datakurering under forskningsprojektets gång, till att ta emot dataset och beskrivningar av dem, granska dem och se till att de håller tillräcklig kvalitet för att kunna publiceras och delas, förmedlas till andra och bevaras i ett beständigt format i lärosätets arkiv.
Det kan vara värdefullt att i DAU:en ha med personer som har egen forskningserfarenhet, men det är inget krav. Det är viktigt att komma ihåg att en DAU inte ska vara en expertfunktion utan snarare en vägledande generalist som genom frågor och förslag kan lotsa forskaren, det vill säga specialisten, till lämpliga beslut. Det handlar alltså med andra ord om att data och metadata flödar från forskare till DAU, och, efter kvalitetsgranskning, från DAU till SND, arkiv och lagringsytor eller repositorier.
Det kan till exempel räcka med att man som DAU-medarbetare kan föreslå en programvara som skulle kunna vara lämplig i en viss situation; man ska inte behöva erbjuda utbildning i hur programmen används. Sådan utbildning kan forskare vanligen få från metodkurser på den egna fakulteten, på en sommarskola eller genom lärosätets kompetensutvecklingskurser. Om man inte har en jurist som medarbetare i DAU:en räcker det även med att man kan identifiera tänkbara problemområden; man behöver inte stå för juridisk spetskompetens.
DAU:ernas jobb är alltså att erbjuda ett stöd i frågor som rör hantering, tillgängliggörande och bevarande av forskningsdata, inte genom att vara experter inom olika vetenskapliga områden utan genom att kunna avgöra när en fråga behöver ställas.