SND och Vetenskapsrådet tar steg mot ett närmare samarbete inom forskningsdataområdet. Arbetet är kopplat till Vetenskapsrådets uppdrag att förbereda ett nationellt samordningsansvar för grundläggande digital forskningsinfrastruktur.
Detta innebär att SND, tillsammans med Vetenskapsrådet och SND-nätverket, undersöker hur verksamhetens erfarenheter, tjänster och etablerade samverkansformer kan tas tillvara i en mer sammanhållen nationell struktur. Syftet är att bidra till ökad tydlighet inom ett område där behoven växer snabbt, både hos forskare, lärosäten och andra forskande organisationer.
Konkreta steg i samarbetet
Det närmare samarbetet mellan SND och Vetenskapsrådet handlar inledningsvis om att öka kunskapen om varandras verksamheter, kartlägga gemensamma beröringspunkter och pröva former för mer samordnat arbete.
Bland de aktiviteter och frågor som planeras eller diskuteras finns gemensamma workshoppar, deltagande i varandras möten och samverkan kring kommande nätverksträffar. SND ser även juridiska frågor, terminologi, rekommendationer och infrastrukturfrågorsom områden som kan hanteras mer samordnat.
Pågående och möjliga samarbetsområden rör också EOSC och dess nationella nod samt nationella PID-rekommendationer för forskning, registerforskningsfrågor och utvecklingen av gemensamma stödstrukturer.
Samordning med fortsatt förankring i SND-nätverket
En viktig del av arbetet framåt blir att tydliggöra vilka frågor som bör lösas nationellt, vad som behöver vara lokalt förankrat och hur SND:s etablerade nätverk kan tas tillvara. Mot bakgrund av den pågående dialogen om SND:s framtida organisering och eventuella verksamhetsövergång till Vetenskapsrådet har SND under våren samlat in synpunkter från nätverket om verksamhetens framtida roll och hur stödet inom forskningsdataområdet kan utvecklas.
Inspelen visar ett starkt stöd för SND som samverkansplattform och betonar vikten av att etablerade relationer, arbetssätt och nätverk tas tillvara. En återkommande fråga är hur ett mer samordnat nationellt stöd kan utvecklas utan att närheten till lärosätena och forskningsdatastöden försvagas. SND-nätverket, DAU-samarbeten, utbildningar och informella mötesplatser lyfts fram som viktiga delar av den struktur som utvecklats över tid. Det har också framkommit i dialogerna att Vetenskapsrådets interna arbetssätt behöver stödja en flexibel, lyhörd och kommunikativ samverkan nära forskare och lärosäten.
Samtidigt finns förväntningar på tydligare nationell samordning inom frågor där många aktörer möter liknande utmaningar, till exempel juridik, infrastruktur, standarder, informationssäkerhet och kompetensförsörjning.
– Det finns stora möjligheter med att skapa en mer sammanhållen nationell struktur, men det behöver göras med respekt för det som har byggts upp inom SND under lång tid. Vår styrka ligger i kombinationen av nationell samordning, forskarnära stöd och ett levande nätverk. Om vi kan förena det med Vetenskapsrådets breda uppdrag och långsiktiga perspektiv kan vi skapa ännu bättre förutsättningar för öppna och FAIR forskningsdata i Sverige, säger Eva Stensköld, föreståndare för SND.
Utgångspunkt i forskarnas behov
En central utgångspunkt i det fortsatta arbetet är att forskare ska kunna få relevant stöd genom hela forskningsprocessen. Det handlar både om praktiska och juridiska stödstrukturer och om tydligare kontaktvägar mellan lokala forskningsdatastöd, nationella aktörer och andra delar av forskningsinfrastrukturen.
Det fortsatta arbetet kommer därför också att ske i dialog med lärosäten, forskningsdatastöd och andra berörda aktörer. Målet är att bidra till bättre samordning inom forskningsdataområdet i övergången till ett öppet vetenskapssystem, där nationell samordning kombineras med lokal kunskap, etablerade nätverk och konkret nytta för forskningen.