Till Sveriges folk!

 TILL SVERIGES FOLK. Ekonomisk kris samt allmän osäkerhet och oro känneteckna den tid, i vilken Sveriges folk denna gång går till val. Lägets allvar förlänar särskild vikt åt valhandlingen och ställer stora krav på enskilda och meningsgrupper. I en sådan tid har en ekonomiskt uppbyggande, samlande och utjämnande konservativ politik en utomordentlig uppgift att fylla. Kristillståndet inom näringslivet - förvärrat genom statsmaktens underlåtenhet att i tid vidtaga erforderliga skyddsåtgärder - återverkar starkt på enskild och allmän ekonomi. Anspråken på stat och kommun växa, samtidigt som skattekällorna sina och landets ekonomiska bärkraft försvagas. Med stöd av starka organisationer och hänsynslösa kampmetoder upprätthålla vissa arbetargrupper en monopolställning på arbetsmarknaden, som minskar arbetstillfällena och försvårar återhämtningen Arbetslösheten tilltar. Missnöjet underblåses i revolutionärt syfte av i främmande sold stående kommunistiska element. Lagsamhällets auktoritet och förmåga att upprätthålla ordningen ställas på hårda prov. I detta allvarliga läge samlar sig socialdemokratin till en yttersta kraftansträngning för att erövra den politiska makten. Tillsammans med kommunisterna går den till storms mot den nuvarande produktionsordningen utan att hava något annat och bättre att sätta i stället. Efter 12 års dyrbara utredningar har socialiseringsnämnden ännu icke kunnat framlägga något förslag om socialisering. Den väg till införande av en ny produktionsordning, som det socialdemokratiska programmet anvisar, har befunnits icke framkomlig. Icke, desto mindre begär socialdemokratin fullmakt att från grunden omgestalta samhällets ekonomiska organisation, resultatet av gångna släktleds erfarenhet och möda. En socialistisk-kommunistisk valseger bleve inledningen till ett äventyrligt experimenterande på näringslivets område, utvidgad statsdrift och en understödsverksamhet, som undergräver viljan till självförsörjning och översanstränger skatteförmågan. Denna ödesdigra utveckling måste förhindras. Krisens övervinnande kräver förenade ansträngningar under gemensamt ansvar. Enskildas och klassers särintressen måste underordnas det helas väl. Lägets allvar fordrar avspänning i de partipolitiska motsättningarna och ordnad samverkan mellan dem, som stå på den borgerliga samhällsåskådningens grund. Såsom det största borgerliga partiet vill högern gå i spetsen för en samförståndets politik till allas gagn. Inför det förestående valet manar högern till samling kring följande uppgifter och krav: Lagbunden ordning. Det svenska rättssamhällets auktoritet skall hävdas och ordningen utan tvekan och förbehåll upprätthållas. Ordningsmaktens utövare skola kunna påräkna samhällets moraliska stöd och rättsliga skydd vid fullgörandet sitt ansvarsfulla värv. Rörelser, som syfta till våldsam omstörtning av samhällsordningen eller som inifrån undergräva rikets försvarskraft, måste såsom samhällsfientliga bekämpas. Verksamt stöd åt jordbruket - modernäringen. Jordbrukets nödläge påkallar ovillkorligen ett kraftigt inskridande från statens sida, om icke krisens verkningar skola bli ödeläggande såväl för jordbrukare och jordbruksarbetar som för hela Sveriges folk. De förbättringar i jordbruksskyddet, som mot socialdemokratin, och mot betydande grupper inom den borgerliga vänstern genomförts, äro icke tillfyllestgörande. Rena krishjälpsåtgärder, sådana riksdagen i år genom fört till stöd för skuldsatta mindre jordbrukare, äro visserligen nödvändiga under rådande utomordentliga förhållanden, men förmå icke trygga jordbrukets bestånd. Därför erfordras prisförbättrande åtgärder, som göra modernäringen ekonomiskt bärig. Detta är ock enda vägen att varaktigt förbättra jordbruksarbetarnas sociala och ekonomiska ställning, Problemet om avsättning för jordbrukets produkter måste upptages i hela sin vidd och statens handelspolitiska maktmedel utnyttjas för frågans lösning. Jämväl fiskerinäringen och dess avsättningsmöjligheter måste främjas. Aktiv handelspolitik. Industri, skogsbruk och andra näringar drabbas liksom jordbruket hårt av krisens verkningar. Vår export måste med tillbuds stående medel stödjas. samtidigt måste hemmamarknaden i största möjliga utsträckning förbehållas landets egen produktion. Härigenom skulle ökad sysselsättning och bättre utkomst kunna beredas åt svenska arbetare. Svensk handelspolitik måste av samma skäl förlänas en aktiv inriktning. Sjöfartsnäringen måste skyddas mot hämmande lagstiftningsåtgärder. Framsynt penningpolitik. Ökad uppmärksamhet måste ägnas penningväsendet och dettas återverkningar på näringslivet. Räntan måste hållas på en sådan nivå, att näringarna icke onödigt betungas. Riksbanken bör erhålla en mot dess ställning och uppgifter svarande organisation. Sparsamhet med allmänna medel. Vår försvagade ekonomiska bärkraft gör det oundgängligen nödvändigt att starkt begränsa statens utgifter. Besparingar måste eftersträvas så väl i fråga om offentliga institutioners driftskostnader som i avsecnde å de överdrivna anspråken på allmänna byggnader. Frihet att arbeta. Maktmissbruk och upprörande övergrepp från vissa fackföreningars sida nödvändiggöra lagstiftningsåtgärder till skydd för arbetets och näringarnas frihet. Ofriheten på arbetsplatserna tilltar och särskilt mindre näringsidkare utsättas för ödeläggande blockader. Saklös tredje mans rätt förtrampas. Högern kräver en ordning, som tryggar den enskildes rätt att fritt arbeta och försörja sig. Social omvårdnad på självansvarets grund. Socialpolitiken måste bygga å medborgarnas ansvar för egen försörjning och stödja deras strävanden i denna riktning. I samband med pågående utredningar av pensionsförsäkringen bör hela socialvården. underkastas genomgripande granskning i syfte att åstadkomma rättvis avvägning av bördorna mellan stat och kommun, större enhetlighet, förenklad förvaltning, bättre kontroll och minskade kostnader. Statens arbetslöshetshjälp får icke lämnas på sådant sätt att arbetare dragas från den normala företagsverksamheten och arbetslösheten förvärras. Trygghet åt medelklassen. I en tid av starka intressemotsättningar i samhället måste särskilt beaktande ägnas åt medelklassens sociala och ekonomiska problem, på det att denna stabiliserande och kulturbärande befolkningsgrupp må kunna bevara sin självständighet och egenart. Avvägningen av statstjänstemännens löner bör ske efter befattningarnas krav och ansvar. Ökad trygghet bör beredas de i enskild tjänst anställda. Högern vill medverka till sådana beslut från statsmakternas sida beträffande dessa gruppers anställnings-, förenings-, förhandlings- och pensionsförhållanden, som efter utredning kunna visa sig genomförbara utan skada för näringslivet. Kvinnans allmännare deltagande i förvärvsarbetet i såväl offentlig som enskild tjänst har skapat en mångfald nya problem av stor samhällelig betydelse. Dessa spörsmål böra lösas i en anda, som tar hänsyn till såväl kvinnornas berättigade intresse som det helas väl. Kristen folkuppfostran. Ungdomens fostran på den kristna livsåskådningens grund till ansvarskännande och samhällsdugliga medborgare framstår mer än någonsin som ett av de främsta föremålen för det allmännas omsorger. Högern vill främja folkundervisningens och det högre bildningsväsendets sunda utveckling under hänsynstagande till de ekonomiska betingelserna och riskerna av den ständigt ökade tillströmningen på de lärda banorna. Folkkyrkans stärkande. Skrämmande tilldragelse ha riktat uppmärksamheten på det moraliska tillståndet hos vårt folk och på nödvändigheten av att verksamt stödja de sedligt uppbyggande krafterna i folklivet. Den kristna grundvalen för vår samhällsbyggnad måste bevaras och det uppväxande släktet skyddas mot den nedbrytande kristendomsfientliga propagandan. Hem- och familjebanden måste stärkas och ett ytligt, förflackande nöjesliv motarbetas. Kyrkan bör bibehållas vid sin centrala ställning i samhället och hennes möjlighet att framgångsrikt fullfölja sin fostrargärning underlättas och främjas. Fred och oberoende. Strävandena att genom mellanfolkliga överenskommelser förhindra krig och begränsa rustningarna böra fullföljas. Ännu ha dock dessa strävanden icke lett till sådana resultat, att vi därpå kunna bygga vår trygghet. Under sådana förhållanden och då tillståndet i världen kännetecknas av växande oro och osäkerhet, förblir omsorgen om rikets försvar till skydd för fred och oberoende en ovillkorlig nationell förpliktelse. Den agitation som bedrives för isolerad svensk avrustning måste kraftigt motarbetas. Svenska medborgare, män och kvinnor! I hårda tider prövas folkets inre kraft och sammanhållning. Uppdelningen efter klasslinjer skärper motsättningarna och försvårar samfälld nationell handling. Känslan av gemensamhet i arbete och ansvar skänker styrka och ökar tillförsikten. Låt oss därför enas i en mäktig insats för en folklig rikspolitik till otrygghetens och den allmänna osäkerhetens övervinnande. Välj med högern och lägg därmed grunden för en fast och målmedveten ordningens och arbetets politik! Stockholm valsommaren 1932. ALLMÄNNA VALMANSFÖRBUNDET RIKSORGANISATIONEN.