Den 8–9 april samlades över 140 representanter från universitet, högskolor och forskningsinfrastrukturer i Göteborg för SND:s första nätverksträff 2025. Under två dagar diskuterades relationen mellan policy och praktik i övergången till ett öppet vetenskapssystem – med fokus på hur stödet till forskare kan stärkas och samordnas.
Framtidsspaning och ny forskningsdataportal
Träffen inleddes av Eva Stensköld, föreståndare för SND, som lyfte aktuella satsningar och framtida inriktning för SND:s arbetet. Eva la ett särskilt fokus på den aktuella e-infrastrukturutredningen, som föreslår att samla digitala infrastrukturer för forskningsändamål inom ett särskilt organ under Vetenskapsrådet.
Därefter presenterade Johan Fihn Marberg, sektionschef för IT på SND, den nya portalen Researchdata.se, ett flerårigt samarbetsprojekt som har resulterat i en sökbar plattform för forskningsdata. Portalen är tänkt att fungera som en central ingång till forskningsdata i Sverige.
Arbetet med portalen går nu in i nästa fas och kommer på sikt att bli en naturlig plattform för öppen vetenskap med nya utbildningsresurser och verktyg. Under en demonstration av portalen fick deltagarna ge inspel och förbättringsförslag på hur Researchdata.se kan utvecklas.
– Med Researchdata.se har vi för första gången en nationell portal som riktar sig direkt till forskare. Den samlar inte bara data från en rad olika ämnesområden utan underlättar också kommunikation, synlighet och åtkomst till forskningsdata, sa Johan Fihn Marberg.
Glappet mellan policy och praktik
Nätverksträffens tema konkretiserades under den första dagen genom en gruppövning om glappet mellan policy och praktik, ledd av Sanja Halling, forskningssekreterare på Vetenskapsrådet, och Stefan Ekman, senior rådgivare på SND. Deltagarna reflekterade gemensamt kring sina erfarenheter, och flera återkommande utmaningar lyftes fram såsom otydliga kopplingar mellan styrdokument och praktiskt stöd, avsaknad av incitament samt behovet av att involvera forskare tidigare i policyarbetet. Flera deltagare efterfrågade också en tydligare koppling mellan nationella ambitioner och lokalt genomförande, samt ett mer konkret stöd från både infrastrukturer och finansiärer för att underlätta forskarnas vardag.
– Ett återkommande tema i deltagarnas reflektioner var avsaknaden av ett helhetsperspektiv. Många initiativ drivs parallellt utan att ta hänsyn till varandra, vilket i kombination med en låg omställningstakt kan göra att det känns som att inget händer, sammanfattade Stefan Ekman.
Ett gemensamt språk för bättre samverkan
Nätverksträffens andra dag inleddes med en uppföljning av KAFFE-projektet (Kartläggning av förmågor inom forskningssystemets e-infrastruktur), som leds av Monica Lassi från Lassi Consulting. Projektet är nu inne i en ny fas med tre parallella spår: analys av lokala rapporter, vidareutveckling av terminologi och förmågekartor, samt forskarintervjuer. Syftet är att kartlägga hur forskares dataanknutna behov och praktiker förhåller sig till befintliga e-infrastrukturer och att ge underlag för hur det nationella e-infrastrukturlandskapet bör utformas för att bättre möta dessa behov framöver.
– Vi ser stora skillnader i hur långt organisationer har kommit, men också ett starkt engagemang. KAFFE-projektet handlar i grunden om att skapa bättre samsyn mellan olika nivåer och aktörer – genom att synliggöra förmågorna och därmed skapa goda förutsättningar för att bygga upp stödstrukturer som utgår från forskarens behov, sa Monica Lassi.
Infrastruktur som möjliggör praktik
Därefter beskrev Mattias Lindgren Sandgren, gruppledare för forsknings- och innovationskontorets ledningsstöd tillsammans med Lena Löfnertz Nilsson och Jonas Theng, IT-tjänsteansvariga, från vid Göteborgs universitet hur man arbetar med forskningsdatastöd – från krav på datahanteringsplaner till utvecklingen av en säker miljö för hantering av känsliga forskningsdata.
En del av detta arbete är införandet av så kallade Trusted Research Environments (TRE) – digitala, kontrollerade miljöer där forskare kan bearbeta, lagra och dela känsliga data på ett säkert och spårbart sätt. TRE är ett konkret exempel på hur teknisk och organisatorisk infrastruktur kan bidra till att överbrygga glappet mellan policykrav och praktisk tillämpning. Lösningarna möjliggör efterlevnad av regelverk kring informationssäkerhet, samtidigt som de underlättar forskarnas arbete med känsliga data.
– TRE är GU:s lösning på ett väldigt konkret problem – hur känsliga data kan hanteras på ett säkert sätt utan att skapa onödiga hinder för forskaren. Målet är att det ska vara lätt att göra rätt, även när kraven på informationssäkerhet är höga, sa Jonas Theng.
Från policy till praktik – hur skapar vi riktning?
Träffen avslutades med en paneldiskussion där Sabina Anderberg, Stockholms universitet, Sanja Halling, Vetenskapsrådet, Åke Ingerman, Göteborgs universitet, och Madeleine Dutoit, Malmö universitet/SND, diskuterade relationen mellan styrdokument, praktiskt arbete och den kulturförändring som öppen vetenskap förutsätter.
Panelen tog sin utgångspunkt i frågan om det verkligen finns ett glapp mellan policy och praktik – eller om det snarare handlar om att olika delar av systemet rör sig i olika takt. Det som ofta uppfattas som trögt kan i själva verket vara resultatet av komplexa omställningsprocesser i stora organisationer.
Bland de frågor som lyftes fanns behovet av:
- att samordna och prioritera mellan initiativ för att undvika dokumentinflation,
- tydligare kommunikation från finansiärer kring förväntningar,
- lokalt anpassade lösningar som bygger på samsyn snarare än enhetliga modeller,
- och incitament som stöder efterlevnad i praktiken, snarare än formell uppfyllelse av policykrav.
– Det finns en risk att vi närmar oss en punkt där mängden styrdokument börjar motverka sitt syfte. I stället för att lägga till fler regler behöver vi fokusera på att skapa fungerande strukturer som faktiskt underlättar arbetet för forskare och verksamheter, sa Sabina Anderberg.
Panelen betonade att det inte räcker med goda ambitioner utan att verklig förändring kräver långsiktig samordning, samskapande med forskarsamhället och ett gemensamt ansvar för att översätta policy till meningsfull praktik.
– Det är lätt att tala om ett glapp, men kanske är det snarare så att olika delar utvecklas i olika hastigheter. Det handlar om att skapa förutsättningar och en gemensam förståelse, inte bara policy. Vi står inte stilla och praktiker växer fram snabbare än vad vi hinner formulera policy för. Vi behöver skapa förutsättningar för ett system i förändring, där alla delar samspelar, sa Sanja Halling.