SND har kommit ut med en ny rapport, "Kartläggning av förlags riktlinjer för delning av forskningsdata", sammanställd av Björn Sjögren, forskare vid Linköpings universitet och före detta forskningsdatarådgivare på SND. Rapporten undersöker hur världens fem största vetenskapliga förlag hanterar och reglerar delning av forskningsdata.
Kartläggningen visar att alla de undersökta förlagen – Elsevier, Springer Nature, Wiley, MDPI AG och Taylor & Francis – har fastställt riktlinjer för datadelning. Förlagen uppmuntrar eller kräver datadelning, men det finns variationer i hur strikta kraven är. De flesta riktlinjerna bygger på frivillighet, men vissa förlag kräver öppen delning för specifika typer av forskningsdata. Ett sådant exempel är Springer Nature, som kräver att exempelvis DNA-sekvensdata, genetiska variationsdata och proteinsekvensdata delas i ett offentligt datarepositorium vid publicering i någon av förlagets tidskrifter.
Olika nivåer av datadelning
Wiley och Taylor & Francis har utvecklat olika nivåer av datadelning för att ge både forskare och tidskrifter mer flexibilitet. Nivåerna varierar från enbart uppmuntran till krav på kollegial granskning av delade forskningsdata.
Alla de undersökta förlagen använder sig av så kallade ”Data Availibility Statements” (DAS), där forskare redogör för hur data är tillgängliga. Hos Springer Nature, Wiley, MDPI AG och merparten av Taylor & Francis tidskrifter är DAS ett krav, medan Elsevier främst uppmuntrar till sådana redogörelser.
Oklart hur efterlevnaden kontrolleras
De fem förlagen rekommenderar användning av digitala repositorier för datalagring, men de anger sällan exakt vilket repositorium som bör användas. Det är också oklart hur efterlevnaden av förlagens regler kontrolleras i praktiken.