Drygt 8 000 medlemmar arbetar globalt inom Research Data Alliance (RDA) för att underlätta för forskare att dela och återanvända data. Av dessa medlemmar har 80 anknytning till Sverige, ett antal som SND hoppas ska öka betydligt om ansökan om att bli nationell nod för RDA beviljas.
– Vi skulle verkligen vilja få med fler som är aktiva i Sverige. Det skulle öka vår kompetens inom alla frågor kring data som man jobbar med inom RDA. Vi skulle också kunna påverka standarder och rekommendationer för datahantering i större utsträckning om vi var fler, säger Maggie Hellström, domänspecialist på SND och den som tillsammans med SND:s föreståndare Max Petzold ansvarat för ansökan till RDA.
Maggie Hellström är själv aktiv medlem i organisationen och är för närvarande med i tre av RDA:s arbetsgrupper. Ett tiotal av SND:s anställda är också medlemmar i RDA, och flera av dem är aktiva i både arbets- och intressegrupper.
Mycket görs i arbets- och intressegrupper
– Det är inom arbets- och intressegrupperna som det mesta av arbetet sker. Någon har en idé om vad som behövs, föreslår en arbetsgrupp, hittar personer till gruppen som sedan förhoppningsvis får klartecken från RDA centralt. Gruppen har därefter 18 månader på sig att jobba fram ett konkret resultat. Det kan handla om ett program, kod, ett textdokument eller en kombination av olika saker. Olika expertgrupper granskar slutligen vad gruppen producerat, och blir det godkänt släpps det som en RDA-rekommendation för hur man ska hantera forskningsdata. Intressegrupperna jobbar på längre sikt, och med litet ”bredare” frågor – som till exempel metadatastandarder eller certifiering, berättar Maggie Hellström.
En viktig princip för alla de resurser som utvecklas inom ramen för RDA är att de är fritt tillgängliga och inte låsta till specifika tekniska lösningar eller program. Tanken är att experter från en rad olika länder och forskningsfält samlas för att komma överens om de bästa rekommendationerna inom en mängd olika områden, som exempelvis persistenta identifierare, metadatastandarder, datacitering och certifiering av datarepositorier. Dessa rekommendationer följs sedan av de forskare och institutioner som anammar dem.
SND som länk mellan RDA och Sverige
– Om SND blir nationell nod kan vi fungera som en länk mellan RDA och Sverige. Vi kan knyta ihop och kommunicera det nationella och internationella arbetet med öppna forskningsdata och datahantering på ett bra sätt. Vi får också ett extra mandat i ryggen när vi diskuterar de här frågorna med till exempel myndigheter och finansiärer, säger Maggie Hellström.
För att fungera som nationell nod under ett år från och med juni 2019 har SND ansökt om ett bidrag på 32 400 euro (knappt 350 000 kronor). Pengarna är tänkta att användas till utåtriktade aktiviteter av olika slag. Bland det som planeras finns två större workshops på nationell nivå för forskare och andra yrkesgrupper, till exempel bibliotekarier och arkivarier, som hanterar forskningsdata. Även ett par mindre workshops kommer att hållas med specifika intressenter från forskningsfinansiärer och departement. Huvudsyftet är att sprida rekommendationer och andra resultat av RDA:s arbete och att rekrytera fler medlemmar till RDA från det svenska forskarsamhället.
– Vi kommer också jobba med att etablera informationscentra på flera av de större lärosätena. Målet är att ha åtminstone ett par universitet eller andra intressenter som beslutat sig för att jobba i enlighet med någon av RDA:s rekommendationer, säger Maggie Hellström.
Vetenskapsrådet och flera andra svenska forskningsinstitutioner, som Cohort.se, CORS, ICOS, INCF, NBIS/Elixir, SNIC och UU-IIT, stöder också ansökan från SND. Besked om bidrag väntas redan i slutet av maj.