Ett incitament för forskare att dela data kan vara att det är meriterande, delandet behöver alltså mätas och belönas i större utsträckning än vad som görs idag. Under IASSIST-konferensen nyligen anordnade SND tillsammans med Elsevier en workshop på temat meritering och nyckeltal.
Workshoppen inleddes med en genomgång av statistik från tidskriftsförlaget Elsevier. De har indexerat forskningsdata från fler än 2 000 europeiska databaser och repositorier.
Guillaume Warnan från Elsevier presenterade statistik med fokus på trender i Sverige och Nederländerna. Båda länderna har under det senaste decenniet arbetat aktivt för att främja öppna data, bland annat genom politiskt beslutade strategier och handlingsplaner för att nå öppen vetenskap. Ansträngningarna verkar synas i statistiken.
− Båda länderna har en liknande trend. Mellan år 2012 och 2020 ser vi en stadig utveckling där delning av data ökar med runt 25–29 procent per år, berättade Guillaume Warnan.
Det finns dock skillnader mellan forskningsdisciplinerna. För båda länderna gäller att man delar mest data inom medicin, kemi och biologi. Minst data delas inom ekonomi, teknik och humaniora.
Elsevier har också jämfört genomslaget (impact) för publikationer med och utan forskningsdata kopplade till sig. Siffrorna visar att publikationer med länkade data blir mer citerade. Det gäller inte bara i Sverige och Nederländerna, utan i hela EU.
− Vi kan se att det finns en väldigt positiv påverkan av att dela data i samband med en publikation. Det här är sådant vi kommer att fortsätta att mäta och förhoppningsvis kan den här typen av statistik hjälpa till att främja öppna data ännu mer, sa Guillaume Warnan.
Vilka nyckeltal som ska mätas är en svår fråga
Att dela data blir allt vanligare, men ännu finns inget system för akademisk meritering på det sätt som finns för publicering av artiklar. För att skapa ett sådant system måste det vara möjligt att utvärdera data på olika sätt, exempelvis genom att mäta olika nyckeltal.
− Om vi vill att öppen vetenskap ska bli verklighet måste vi på något sätt få publicerade data att räknas som en akademisk merit, och för att göra det måste vi ha något sätt att räkna och kvantifiera dem, sa Merljin de Smit från forskningsdatagruppen på Stockholms universitet.
Vilka nyckeltal som är bäst att mäta och hur det ska gå till är något som fortfarande diskuteras. Gustav Nilsonne, domänspecialist på SND och docent i neurovetenskap vid Karolinska institutet, presenterade det nationella arbetet inom SUHF (Sveriges universitets- och högskoleförbund). Han menade att vi måste ta vara på den digitala utvecklingen för att skapa nya och mindre statiska system för meritering.
− Vi tror att det är nödvändigt att utveckla nya mätmetoder som kan användas för att utvärdera och koppla meriter till olika typer av forskningsobjekt, som forskningsdata, kod och datahanteringsplaner.
Nynke de Groot från Erasmusuniversitetet i Nederländerna uppmanade till eftertänksamhet. De mest grundläggande frågorna måste besvaras först. Vi måste veta vad det är vi vill mäta och vad vi har för mål. Sedan måste vi undersöka vilka nyckeltal som är användbara för att nå dit.
Guillaume Warnan höll med om att vi behöver skynda långsamt.
− Vi måste välja nyckeltal väldigt noga, eftersom det kommer att skapa vissa beteenden hos forskarna. Vi måste fråga oss vad det är vi vill uppnå med öppna data, sa han.
